Har en väldigt morgonpigg bebis så här har vi varit uppe sen innan tuppen. Men vad gör det när man får spendera morgonen med en liten solstråle som skrattar och jollrar. Sova kan jag göra någon annan gång. Vi har myst med tända ljus framför tvn.

Igår var vi på bvc igen. Nästan tre veckor sen sist och som vanligt lika nervös att han inte ska ha gått upp i vikt ordentligt. Fattar inte varför men antar att det hör till när man är en hönsmamma av värsta sort. Det fanns ju dock ingen som helst anledning till oro.

5280 gram och 59 cm lång. Våran lilla omslagsbebis, som han blev kallad av bvc-sköterskan. Ja, sånt får en stolt mamma skryta om.

 

 

När Micke åkt till jobbet packade jag ner mitt lilla hjärta i vagnen och tog en lång promenad i höstvädret. Nästan två timmar var vi ute. Det ska bli så otroligt skönt att flytta ut på landet och slippa trafik, bilar och avgaser. Att bara gå utanför dörren och andas in skogsluft.

Åh vad jag längtar.