Helt plötsligt, från en dag till en annan typ, så sitter min älskade unge nästan alldeles själv med bara lite stöd, och små korta stunder helt utan. Vad hände liksom? Nu får vi stoppa tiden ett tag. Det går alldeles för fort. Samtidigt är det ju så himla roligt. Jag har iallafall inte fått ett dugg gjort idag för vi har bara tränat på att sitta. Jag kunde liksom inte sluta fascineras. Världens stoltaste mamma.