Alltså, den här ungen gör mig så lycklig så inga ord kommer någonsin kunna beskriva det.

Att man kan älska någon så mycket, och att man kan bli så löjligt stolt över minsta lilla grej han gör.

Jag slutar liksom aldrig att fascineras.

 

 

 

Han är verkligen rolig nu och det händer så mycket. Han har börjat härmas en massa. Aj aj härmar han, och tack tack. Skulle kunna lyssna på de orden tusen gånger om för det låter ju så jäkla gulligt. Torkar man upp något från golvet så gör han likadant, sträcker man på sig så gör han likadant. Det är dax att börja passa sig för vad man säger och gör nu minsann.

 

Han ÄLSKAR böcker! Han kommer med böcker hela dagarna, sätter sig tillrätta i knät och så ska det läsas. Ibland lyssnar han klart, ibland inte. Barbapappa är en favorit. Han hämtar barba-boken och säger "babba".. ♥

 

Han är hur go som helst. Pussar och kramar delas ut ganska generöst, iallafall till mamma och pappa.

När han är trött, eller bara myssjuk, vill han pilla med öronen. Antingen sitt eget eller våra. Det är stunder man verkligen tar tillvara på, innan myrorna i baken kommer åter.. :)

 

Tänk att han snart ska börja prata. Det ska bli så häftigt.

Tänk att kunna ha en konversation och verkligen få veta vad som rör sig i det där vackra huvudet.