Alltså, den här ungen gör mig så lycklig så inga ord kommer någonsin kunna beskriva det.

Att man kan älska någon så mycket, och att man kan bli så löjligt stolt över minsta lilla grej han gör.

Jag slutar liksom aldrig att fascineras.

 

 

 

Han är verkligen rolig nu och det händer så mycket. Han har börjat härmas en massa. Aj aj härmar han, och tack tack. Skulle kunna lyssna på de orden tusen gånger om för det låter ju så jäkla gulligt. Torkar man upp något från golvet så gör han likadant, sträcker man på sig så gör han likadant. Det är dax att börja passa sig för vad man säger och gör nu minsann.

 

Han ÄLSKAR böcker! Han kommer med böcker hela dagarna, sätter sig tillrätta i knät och så ska det läsas. Ibland lyssnar han klart, ibland inte. Barbapappa är en favorit. Han hämtar barba-boken och säger "babba".. ♥

 

Han är hur go som helst. Pussar och kramar delas ut ganska generöst, iallafall till mamma och pappa.

När han är trött, eller bara myssjuk, vill han pilla med öronen. Antingen sitt eget eller våra. Det är stunder man verkligen tar tillvara på, innan myrorna i baken kommer åter.. :)

 

Tänk att han snart ska börja prata. Det ska bli så häftigt.

Tänk att kunna ha en konversation och verkligen få veta vad som rör sig i det där vackra huvudet.

 

 

 

 

 

 

Nu har vi iallafall ÄNTLIGEN fungerande internet hemma. Känns lite konstigt att kunna kolla internet i mobilen utan att behöva gå utomhus för att försöka hitta 3G. Livet på landet.. :) Jäkligt skönt är det iallafall, så nu kör vi.

 

 

Har sagt det förut och sägert det igen, tiden går alldeles för fort!! Mycket har hänt och vilken fantastisk sommar vi haft.

Det blev dock lite mycket renoverande för oss i början av sommaren, tills vi la ner det ett tag, tog en paus och njöt av allt sommaren hade att bjuda på. Inte minst ett hejdundrande födelsedagsfirande i dagarna tre när vårat älskade hjärta fyllde 1år i augusti.

 

 

 

Så kom dagen då min lilla prins talade om högt och tydligt att han minsann inte tycker att det är roligt att åka liggvagn längre. Så igår bytte vi till sittdelen på vagnen och oj vilken nöjd kille. Vi hinner inte komma så långt innan ögonlocken blir för tunga att hålla upp, men tills dess sitter han som ett ljus där i o ser sig omkring. Spännande förstås. Jag kan inte slita blicken från hans söta lilla tryne där bland mössan och åkpåsen så jag går väl ner i diket en vacker dag.

 

 

Idag kom mamma & co förbi för att visa dopklänningen som världens bästa mamma/mormor har sytt. Knappar ska dit i bak och ett blått band, sen är den färdig, och den är sååå fiin! Tre veckor kvar till den stora dagen och jag börjar bli ganska nervös. Mycket folk att stå där framme inför. Bara nära och kära iof men ändå. Hujedamej. Tur att all uppmärksamhet förmodligen hamnar på våran lilla plutt.

 

 

 

Helt plötsligt, från en dag till en annan typ, så sitter min älskade unge nästan alldeles själv med bara lite stöd, och små korta stunder helt utan. Vad hände liksom? Nu får vi stoppa tiden ett tag. Det går alldeles för fort. Samtidigt är det ju så himla roligt. Jag har iallafall inte fått ett dugg gjort idag för vi har bara tränat på att sitta. Jag kunde liksom inte sluta fascineras. Världens stoltaste mamma.

 

 

Idag har min älskling börjat på simskola tillsammans med sin kompis Ebba. Det var jätteroligt tyckte både mamma, pappa och Theo.

Han var så duktig! Det såg ut som han var redo att simma iväg närsomhelst faktiskt. Sen är det ju superkul att plaska och skvätta vatten.

Badhuset kan nog bli en favoritutflykt för den här lille mannen. Efter en dusch, gröt och amning sover han gott just nu med pappa, medans jag har fixat klart det sista med dopinbjudningarna som ska läggas på lådan imorgon.

 

 

 Idag blir mitt älskade hjärta fem månader gammal. Fem månader av kärlek för stor att kunna förklara och sätta ord på.

Allt annat bleknar i jämförelse och varje dag med denna lilla varelse är en gåva. Den största gåvan. Min stora kärlek, mitt allt och mitt liv.

 Om du bara visste hur älskad du är min vackra unge.

 

 

 

 

Det händer så otroligt mycket hela tiden, och även om det går alldeles för fort så är det så himla roligt.

För en månad sen, på fyramånadersdagen, började han smaka pyttesmå portioner gröt. Det blev poppis direkt. Nu äter han en hel portion gröt varje kväll och vi har börjat få in en portion även vid lunchen. Han ääälskar det och blir jättearg när det är slut,

så då ammar vi en skvätt. Mitt lilla matvrak. Även fruktpuré är en hit. Än sålänge har vi provat mango, blåbär och plommon.

Bäst betyg får nog plommonpurén. Han växer så det knakar och det märks på vågen att han älskar gröt då han vid senaste besöket hade gått upp 300 gram på en vecka. Hönsmamman bad ju såklart om en extra vägning en vecka innan ordinarie tiden vi fått då jag tyckte att han blivit lite smal. Inbillning som vanligt.

 

 

 

 

 

Nattningen på kvällen är inte lätt just nu. Herrn vill då absolut inte slå igen dom där vackra ögonen och sova. Försöker tala om för honom att han är liten och att när man är så liten ska man sova vid den tiden på dygnet. Det struntar ju han i. Han pratar och sprattlar som en sprallgroda, krånglar och bökar eller blir så arg att han måste skrika. Vi får hoppas att det bara är en fas.

När det ska sovas på dagen går det lättare. Utomhus i vagnen somnar han på två röda och kan sova i typ två timmar.

Blir tuppluren inne varar den dock inte längre än tjugo minuter.

 

 

Det känns viktigt att dokumentera allt som händer för tiden går alldeles för fort. Jag måste bli bättre på att stanna upp och njuta av nuet.

 

 

 ♥

 

 

Då är vi, sedan en månad tillbaka, på plats i huset. Exakt en månad igår faktiskt. Vips så gick en månad så fort liksom. Vi får inget riktigt internet förrens till våren då de håller på att gräva för det, sålänge försöker jag traggla mig fram med ett mobilt bredband som fungerar sådär här ute i skogen, liksom täckningen på mobiltelefonen. Livet på landet helt enkelt.

 

 

 

En bild på huset, som i framtiden ska bli vitt och alla bruna fönsterkarmar och så vidare ska bort, och en bild på

baksidan taget från vardagsrummet. Såhär mycket snö är det inte nu och så hoppas jag det förblir resten av denna vinter.

 

 

Vi trivs verkligen hur bra som helst i vårat nya hus. Det känns nästan som att vi alltid har bott här. Det är så tyst och lugnt, det älskar jag. Kanske lite för tyst de nätter som Micke jobbar och min mörkrädsla och nojighet kryper sig på, men jag ska nog vänja mig vid det med. Mörkt blir det nämligen här ute på kvällen vill jag lova. Väääldigt mörkt.  

 

 

 

 

Igår var det dax för något som jag fasar stort för som det nervvrak till mamma jag är. Barnvakt. Vi hade möte på banken på förmiddagen så Theos farmor kom hit och passade honom under tiden. Det kändes mycket bättre än vad jag trodde att det skulle göra, fast konstigt att bara vara Micke och jag. Man känner sig halv när inte vårt lilla hjärta är med ju.. Älskade unge! Bra träning för mamman hursomhelst.

 

 

Har haft en lång och livlig diskussion med en väldigt glad bebis här på kvällskvisten. Han hade mycket att berätta för sin mamma.

Han har börjat "prata" och skratta massor och verkligen högljutt. Det är helt fantastiskt. Det bästa och mysigaste som finns att lyssna på. 

Det är så roligt att se hur han utvecklas hela tiden. Det är inte långt kvar tills han rullar från rygg till mage nu heller. Han är på god väg.

 

♥

 

Min älskade prins mår mycket bättre idag. Blev inte mer än pyttelite feber som var helt borta imorse. Så nu är han en glad kille igen.

Idag har vi varit ute på promenad med Malin och lilla Ebba. Två lika virriga och hönsiga mammor på promenad. Skönt att ha varandra!

Så mycket mer än så har vi faktiskt inte gjort idag. Vi har bara varit hemma och myst. Dagarna går ju så fort så det är helt otroligt.

 

 

Sitter med en febrig liten kille sovandes i vaggan bredvid mig. Han har fått sin första spruta idag och hujeda mig vad ont det gjorde i mammahjärtat när hon stack honom. Han blev så ledsen, mitt lilla hjärta. Han har inte så mycket feber dock, så hoppas det håller sig så.

Väldigt lättad att vägning och mätning gick bra då han krånglat ganska mycket vid amningen ett tag. 6260 gram och 64 cm lång.

 

 

Efter bvc kom Camilla och Levi hit och spenderade dagen med oss. Vi tog en promenad till strandkanten och köpte med lunch hem, så mellan blöjbyten och matningar hann vi med att äta, fika och babbla. I samma veva kom Theos morfar förbi, och sen min mormor. Alla på en gång. Det är så det oftast är här nu för tiden - huset fullt. Nu ikväll har Theos farmor, farfar och farbror varit här en sväng. Det var ju himla tur att mami bakade en stor hallonpaj i förmiddags, som jag hann med någonstans där mellan bvcbesök och promenerande.

 

 

 

 

Sitter med en sovande bebis på mig. Måste vara det absolut mysigaste som finns. Han ville visst inte ta sin förmiddagstupplur någon annanstans än på sin mamma så jag blev liksom fast här i soffan. Skulle iof inte göra mig något att sitta såhär precis hela dagen faktiskt.

Äntligen är pappan i familjen långledig, så vi har en riktig myshelg framför oss.

 

♥

 

 

 

 

Besöket på bvc i förmiddags gick bra. 5665 gram och 61 cm lång. Hela tio centimeter har han växt sedan han föddes. Min lilla snutt.

Hon sa att jag tänkte rätt angående att äta på natten. Efter 6 månader rekommenderar de att man ska sluta med nattmål, innan det är det bra om de fördelar målen mer över hela dygnet, alltså gärna även på natten. Dock gör det ingenting alls så länge han går upp i vikt och växer som han ska. Antagligen får han i sig allt han behöver under dagarna. Så hon tyckte vi skulle passa på att njuta av sömnen.

 

 

Efter bcv åkte vi till min farmor och farfar så pappsen fick sova klart ifred. Theo är en väldigt uppskattad liten gäst där vill jag lova. Såklart. Vem skulle inte bli glad av att få så fint besök. Kan nog inte komma dit själv, utan honom, något mer. Skulle nog bli väldigt besviket då.

 

 

Goodmorgon! Åh vad jag älskar våra mysiga mornar. Micke kom hem tidigt imorse efter nattjobb, så hann vi sova en stund hela familjen tillsammans, innan min lilla solstråle tyckte det var dax att starta dagen. En liten solstråle som nu för tiden kan sova från cirka 21.00 till 04.00 innan det är dax för mat. Istället för att tycka att det är skönt blir jag nojig. Än så länge är han väl så liten att han behöver äta på natten(?) men antar att så länge han går upp i vikt som han ska är det väl ingen fara. Kanske borde passa på att njuta så länge det varar.

 

 

Igår var Theos kusin Viggo här och hälsade på med sin mamma och pappa. Vi möttes upp hos fotografen för att ta kort till tidningen.

Nu håller vi tummarna att det kommer med på samma dag. Det skulle vara roligt. Sen åkte vi hem till oss, drack kaffe, åt mat som pappan i huset lagade och bara tog det lugnt. Killarna sov om vartannat men hann med ett pass tillsammans i gymmet. Världens sötaste kusiner.

 

 

Nu ska jag göra mig iordning och vänta på att min lilla groda som tagit en tupplur ska vakna, sen packa in oss i bilen och åka till bvc.

 

 

Mysmorgon med världens goaste bebis och tända ljus. Älskar att gå upp när det fortfarande är mörkt ute och älskar att hösten är här.

Igår fyllde vi termosen med kaffe, tog en promenad och satte oss vid sjön hela familjen. Underbart väder och såå mysigt.

Tror att lilleman också tyckte det var mysigt. Såg ut så iallafall när han fick komma upp och se sig omkring och inte bara ligga i vagnen.

 

 

Idag är vårat hjärta två månader gammal. Har sagt det förut och säger det igen, vart tar tiden vägen? Det går fort när man har roligt.

Det är så fantastiskt att se hur han utvecklas för varje dag som går och det finns så mycket jag ser fram emot med allt som komma skall, samtidigt som jag vill att tiden ska stå stilla. Man borde kunna få trycka på paus ibland, hinna stanna upp och bara njuta.